Han älskar mig….väl?

Kanske, eller? Om jag är allt han vill och lite till kommer det då inte vara det bästa? Om jag ger lite till även fast det redan första gången inte kändes helt rätt, då kommer han älska mig ännu mer, eller? Känslorna av olust kommer krypandes och hon känner ett behov av att checka av omgivningen respons till det hon upplever.

Småskrattandes(för att skydda honom och för att försäkra sin omgivning om att hon förstår att han är lite konstig) nämner hon delar av det hon får uppleva för att checka att hans beteende är ok, och får de svar hon fruktar mest. De bekräftar känslan som känts fel. Hon börjar lyssnar in sin omgivnings reaktioner, hon får bekräftat om och om igen att hennes första känsla var rätt. Då kommer skammen och rädslan, snabbt intygar hon sig själv att det här är bara en fas i ett annars så bra förhållande. Tills det händer igen, något som inte känns bra, men eftersom hon älskar honom och han oftast är så fantastisk så avvaktar hon lite till.

Ytterligare får hon bekräftat att det här är fel. Hennes skratt bleknar i takt med hennes insikter. Hennes redan kantade värld blir helt plötsligt ännu bräckligare och hon blir lämnad kvar med fler frågetecken än svar. Nu tystnar hon, för hon vill inte att omgivningen ska förstå vad hon upplever. Hon anklagar sig själv och fortsätter ett tag till, för hon är inte tjejen som ger upp och han älskar ju henne, eller? Ett uppvaknande har börjat!
.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s