Tag Archives: 40 år

40-ÅRSKRIS, ÖVERGÅNGSÅLDERS, MEDELÅLDERS

Medelålders känn på den, den låter… gammal och lite trist. Borde finnas ett bättre namn. Samma sak med övergångsåldern.. jösses får svallningar av bara namnet. På Japanska heter övergångsåldern “den andra blomningen” det låter väl fint? är det det inte så vi ska se det, vi går in i en ny fas? Läste en artikel i SVD, där de tog upp budskapet om just “kris” det ska inte kallas 40-årskris, utan utveckling. Vi ska se det som en utveckling. För det är i regel personer som vaknar till liv just runt 40 (många män) och upptäcker att de inte är odödliga, och då får för sig att ändra allt, de börjar tokträna, och anmäler sig till diverse långdistans lopp (trots att de inte sprungit en meter tidigare). Så jag är ändå lite kluven, för i min värld går dessa personer verkligen igenom en kris.

Tror säkert att många vaknar till liv igen efter att ha befunnit sig i en dvala under en längre tid. Inser att 20 ligger rätt långt tillbaks i tiden och det man har framför sig nästa gång man fyller jämt är 50..Kanske är det tänkt att vi ska starta om just runt 40? hitta nytt jobb, bli egna, eller hitta en ny parter och starta på nytt.. kanske är det meningen med just 40-årskrisen?

Eller så är det ett sätt att väcka oss till liv igen, så att vi inte fortsätter ödsla tid på onödiga saker. För männens del så tror jag de behöver få känna av att det fortfarande är män, att de forfarande kan ta hem det där bytet efter en lång dags jakt.. att de forfarande har ett värde och duger. Att de fortfarande tillhör alfhaneklanen. För de gillar att känna sig behövda och beundrande av både kvinnor och andra män..Nåja.. hmmm

För kvinnorna handlar det ofta om en total omstart, byte av karriär och män, har ett antal vänninor som separerar efter några års dvala, vad vill de få ut av det hela? vad är deras vinst? ja..enligt mina vänninor.. frihet att leva det liv de vill, som av någon underlig anledning blivit bort kompromissat under massor av år samt en rejäl skjuts i karriären.

Advertisements

Bestämt mig, men oj vad jobbigt

Jag blev överlycklig för drygt 6 månader, äntligen blev jag erbjuden ett jobb efter 1 vikariat på drygt 1 år, och innan dess en ofrivillig arbetslöshet efter en omorganisation. Som kvinna som passerat 40 är det inte speciellt lätt att få ett nytt jobb oavsett vad folks säger, så när väl erbjudandet kom om ett jobb blev jag jätteglad. Någonstans ringde en klocka inom mig, var detta riktigt rätt? men tillslut gjorde saknaden efter säkerhet sig jobbigt påmind och jag vill inte vara beroende av någon annan. Jag är en vuxen kvinna, oberoende av någon annan, det är ett högst personligt val, men för mig funkar det inte. Det är en inneboende självständighet som ligger i min personlighet. Nog om detta, för 6 månader sedan tog jag klivet in i på mitt jobb, många saker var helt rätt från början, läget, teamet, chefen. Allt kändes bra, känslor, något man ska försöka sortera bort i vissa lägen, men som faktiskt kändes bra.

Nu 6 månader senare känns det helt annorlunda, kollegor och chefen känns fortfarande bra, så som läget, men arbetsuppgifterna, VD är på en helt annan nivå. Och för att vara helt ärlig så får det mig att må riktigt dålig, känna mig okvalificerad och allt annat än bra. Inget man lyckas prestera blir riktigt bra.

SÅ nu tog jag valet själv och lämnade, lämnade resterande till hierarkin, jagandet av siffror, jag var en 1 röd siffra i bolagets resultaträkning jag bidrog helt enkelt inte till ett värde för bolaget.

SÅ nu lämnar jag och bygger på det jag verkligen vill göra….