Tag Archives: Kvinnor

40-ÅRSKRIS, ÖVERGÅNGSÅLDERS, MEDELÅLDERS

Medelålders känn på den, den låter… gammal och lite trist. Borde finnas ett bättre namn. Samma sak med övergångsåldern.. jösses får svallningar av bara namnet. På Japanska heter övergångsåldern “den andra blomningen” det låter väl fint? är det det inte så vi ska se det, vi går in i en ny fas? Läste en artikel i SVD, där de tog upp budskapet om just “kris” det ska inte kallas 40-årskris, utan utveckling. Vi ska se det som en utveckling. För det är i regel personer som vaknar till liv just runt 40 (många män) och upptäcker att de inte är odödliga, och då får för sig att ändra allt, de börjar tokträna, och anmäler sig till diverse långdistans lopp (trots att de inte sprungit en meter tidigare). Så jag är ändå lite kluven, för i min värld går dessa personer verkligen igenom en kris.

Tror säkert att många vaknar till liv igen efter att ha befunnit sig i en dvala under en längre tid. Inser att 20 ligger rätt långt tillbaks i tiden och det man har framför sig nästa gång man fyller jämt är 50..Kanske är det tänkt att vi ska starta om just runt 40? hitta nytt jobb, bli egna, eller hitta en ny parter och starta på nytt.. kanske är det meningen med just 40-årskrisen?

Eller så är det ett sätt att väcka oss till liv igen, så att vi inte fortsätter ödsla tid på onödiga saker. För männens del så tror jag de behöver få känna av att det fortfarande är män, att de forfarande kan ta hem det där bytet efter en lång dags jakt.. att de forfarande har ett värde och duger. Att de fortfarande tillhör alfhaneklanen. För de gillar att känna sig behövda och beundrande av både kvinnor och andra män..Nåja.. hmmm

För kvinnorna handlar det ofta om en total omstart, byte av karriär och män, har ett antal vänninor som separerar efter några års dvala, vad vill de få ut av det hela? vad är deras vinst? ja..enligt mina vänninor.. frihet att leva det liv de vill, som av någon underlig anledning blivit bort kompromissat under massor av år samt en rejäl skjuts i karriären.

Advertisements

Kämpa i det tysta

Jag blir genuint ledsen, har ett par av mina väninnor som råkat illa ut pga av de är just kvinnor. Denna kamp för att vi kvinnor ska nå jämlikhet är verkligen inte lätt, tittar man dessutom in i en familj med en högre ekonomisk standard (där mannen tjänar mer) är det ännu svårare att ta sig ur denna situation och ändå komma ut på andra sidan som en ekonomisk vinnare. Missförstå mig nu inte, jag tror många gånger att kvinnan kommer ut som vinnare i samband med en skilsmässan det har visats genom studier att kvinnan ofta får en rejäl skjuts i karriären i samband med att de skiljer sig, och mår allmänt bättre då de får mer tid för sig själva och kan på så vis koncentrera sig på sin framtid.

De mår dessutom ofta mycket bättre mentalt än vad mannen gör efter en separation men! När det kommer till det ekonomiska så får kvinnor det sämre initialt, speciellt om mannen varit framgångsrik med ett växande bolag. Är det rätt? bara för att mannen har lyckats bygga ett företag betyder det väl knappast att kvinnan har legat hemma på soffan och pillat naveln? eller? jag tror hon har jobbat precis lika hårt om inte hårdare än mannen många gånger eftersom hon även sköter hushållssysslorna! För om vi nu är ärliga, hade mannen kunnat göra sin karriär om han inte haft sin kvinna (mamma till barnen)??? Förmodligen inte.. Självklart har pengar inget värde i sig, men det underlättar vardagen… Väljer man att gå separata vägar oavsett vem som vill separera så måste väl målet vara låta barnen få ha det bra oavsett om de är hos sin mamma eller sin pappa. Det handlar om respekt!

Varför ska vi vara rädda?

Blir arg och frustrerad, varför ska vi kvinnor behöva vara rädda? varför ska vi kvinnor behöva fundera extra mycket på vad vi tar på oss, vilken väg vi tar hem, vilken tid vi tar oss hem? Varför ska inte det ansvaret ligga hos männen? Kan inte de vara dem som inte bör gå ut förrän samtliga kan bete sig normalt?

Varannan 15-åring (tjej) har blivit kontaktad via sociala medier av äldre män i sexuellt syfte, smaka på den. Vi är så vana att vi knappt reagerar, vi har burit med oss detta hela våra liv och är extremt noga med att lära våra döttrar att vara försiktigt, gå helst inte hem själv, ta taxi eller vad det nu kan röra sig om?

Nej ni män därute skäms, skäms för att ni låter oss kämpa själva, vi får själva strida för vår egen sak, det är inga män som strider för att göra världen bättre för oss. Visa empati och att ni bryr er

Att lära sin barn rätt saker

Jag har alltid haft filosofin att vi är här för att guida våra barn i rätt riktning men, men inte lära dem så mycket mer visa olika alternativ. Jag tror de är här för att lära oss saker. Vi får aldrig glömma att de är egna individer med egna liv. De ska inte bli tvingade till att göra saker de inte vill. Självklart ska de ha regler det ingår i att bli en bra medmänniska.

De måste lära sig att respektera andra människor för att få en bra tillvaro. De ska hjälpa i den mån de kan och lite till. De ska vara ödmjuka, fulla av respekt men ändå egna individer. Jag vill inte att mina barn gör saker för att göra mig nöjd, glad och stolt de ska förstå att det de lägger in i sitt liv nu (läxor, idrott m.m) får de själva igen senare i livet.

Jag har 4 barn, alla är olika, verkligen olika, det är bara för att de är och ska vara egna individer, de är inget bihang av mig eller deras pappa de är unika och fantastiskt.

Han älskar mig….väl?

Kanske, eller? Om jag är allt han vill och lite till kommer det då inte vara det bästa? Om jag ger lite till även fast det redan första gången inte kändes helt rätt, då kommer han älska mig ännu mer, eller? Känslorna av olust kommer krypandes och hon känner ett behov av att checka av omgivningen respons till det hon upplever.

Småskrattandes(för att skydda honom och för att försäkra sin omgivning om att hon förstår att han är lite konstig) nämner hon delar av det hon får uppleva för att checka att hans beteende är ok, och får de svar hon fruktar mest. De bekräftar känslan som känts fel. Hon börjar lyssnar in sin omgivnings reaktioner, hon får bekräftat om och om igen att hennes första känsla var rätt. Då kommer skammen och rädslan, snabbt intygar hon sig själv att det här är bara en fas i ett annars så bra förhållande. Tills det händer igen, något som inte känns bra, men eftersom hon älskar honom och han oftast är så fantastisk så avvaktar hon lite till.

Ytterligare får hon bekräftat att det här är fel. Hennes skratt bleknar i takt med hennes insikter. Hennes redan kantade värld blir helt plötsligt ännu bräckligare och hon blir lämnad kvar med fler frågetecken än svar. Nu tystnar hon, för hon vill inte att omgivningen ska förstå vad hon upplever. Hon anklagar sig själv och fortsätter ett tag till, för hon är inte tjejen som ger upp och han älskar ju henne, eller? Ett uppvaknande har börjat!
.

Reflektion på allt

Jag kan inte sluta vill bara skriva hela tiden, känns som huvudet är fullt av saker som bara måste ut i något sorts skrivet forum. Återkom för drygt en vecka sedan från USA där vi spenderat 3 veckor på semester. Mycket är fel i det landet men jag kan inget annat än att älska det. Glada människor, trevliga och artiga vill för det mesta hjälpa dig på ett eller annat sätt. Skiter i att det är en fasad, heller det än trötta sega mega sura svenskar, ledsen men det är så jag känner många gånger när jag är på stan. Ingen som lämnar plats, ber om ursäkt eller för den delen är så glad. Förmodligen är jag precis likadan tillbaks så det är kanske inte så konstigt.

Men, jag vill ha värme, glädje jag vill att folk ska skämta lite artigt med mina barn, skratta med dem och bjuda på sig själva! Jag vill det!

God natt

Vi är vilse i en ny värld

Vi befinner oss en märklig tid, just i sekunden är det en tid för reflektioner om man ser på helheten i tid. En stund för reflektioner och funderingar över vad som hänt och vad som nu kommer att hända. För vi vet alla att det kommer aldrig bli som förut! tack och lov! Det har legat och pyrt i generationer och så äntligen är tiden här. Jag trodde personligen inte att jag skulle få uppleva den, hoppades ja absolut, men var ändå tveksam.
Framförallt trodde jag inte det skulle gå så snabbt. Fortsatt tveksamhet från vissa, var det verkligen sant? kan verkligen så många varit drabbade? Men vi som varit med vi vet vår och våra medsystrars sanning, för vi var där och var med om allt det där som det skrivs om, så det behöver ni inte tvivla på. Det stämmer, siffran var hög, skrämmande hög men så har det sett ut och nu vet världen och vi kan andas ut.
Enade i en gemensam kamp stod vi sida för sida för våra rättigheter som kvinnor, oerhört vackert! Vilken gemenskap, kärlek och oerhörd värme!
Nu befinner vi oss i en väntan på nästa steg, en spännande, pirrig väntan på vad som ska födas härnäst. För vad kan det bli? Vad ska födas ur detta underverk? Hur kommer det se ut, andas, gestaltas? Kommer vi klara hålla fast i vår förändring, stå stadigt kvar i de urgröpningar som moder jord gav oss? Det tror jag, vi är redo, vi är klara, vi är beredda.
Nu är det dags för alla där ut och börja ta de första stegen mot en ny värld! Äntligen jublar mitt inre, äntligen får vi kliva tillsammans i en gemenskap som aldrig tidigare har funnits och männen, ni män ni går väl med oss? mot en ny tid en ny dag och en ny morgondag?
Varmt välkommen vi har längtat